torsdag 20 januari 2011

Fredric Jameson, postmodernismen och kapitalismens förändning

Jag har nyss läst Fredric Jamesons The cultural turn: selected writings on the postmodern, vilket är en samling texter vilka gemensamt bildar en genomgång av Jamesons tänkande kring det postmoderna och dess socioekonomiska aspekter. I kärnan av hans teori ligger en förståelse av ersättandet av det moderna till fördel för det postmoderna som ett uttryck för den kulturella logiken i senkapitalismen. Postmodernismen är alltså ett periodiserande koncept (den står för en ny tid) länkad till framväxten av konsumtionssamhället och den globala finansmarknaden. Postmodernismen karaktäriseras av flera olika aspekter, där några utmärkande är:

- Media och visuell konsumtionskultur (film, reklam, mode) vilken till stor del har förvandlat vår verklighet till bilder.

- En förändrad förståelse av tid och rum. Jameson menar att den postmoderna tiden karaktäriseras av fragmentiseringen av historien, där vi istället lever i en oavbruten nutid, så att figurer som Palme verkar tillhöra ett avlägset förflutet. Allt sker också mycket snabbare idag. Genom globaliseringen av finanskapital och nya teknologier har vår känsla av rummet krympt.

- I postmodernismen har ekonomin kommit att överlappa kulturen, allt från produktion av varor till spekulativ finans har blivit kulturellt, samtidigt som kulturen har blivit ekonomisk och varuorienterad. Därav bokens titel.

- En allt större process av abstraktion kring föreställningen om vårt sociala liv, en process som började med abstraktionen av pengar till finanskapital.

- I konsten: reaktionen mot modernismen och erosionen av distinktioner som högt och lågt, samt återgången till skönhet och jouissance där modernismen hellre strävade efter verklighetsanspråk och det sublima. Pastischen som typisk form.



Det jag finner spännande med Jamesons bok är att han menar att vi befinner oss i en omvälvande period mellan två stadier av kapitalism, vilket kan förstås som postmodernismen som ideologi. Det är också denna aspekt av boken jag valt att fokusera på här, med reservationen att The cultural turn är en mångfacetterad bok.

Hans förståelse av kapitalismen stöder sig på Giovanni Arrighi’s (1994) beskrivning av det ekonomiska systemets tre faser: En första fas där kapitalet söker implementeras genom investeringen i en ny region, en andra fas där denna region utvecklar en produktion i form av industri och manufaktur, samt en tredje fas där kapitalet drar sig undan industrierna (en process som kallas ”deterritorialization”) för att söka sin reproduktion i finansspekulationen – efter vilken samma kapital tar sin flykt i en ny region varpå cykeln börjar igen. Detta skift till pengaspekulation på finansmarknaden, globaliseringen av finansen och nya vansinniga nivåer av värden på bostadsmarknaden (tredje stadiet av kapitalismen), skapar det postmoderna med sina uttryck i kulturella företeelser så som arkitektur och konst, och får enligt Jameson fundamentala konsekvenser för det sociala livet och hur vi förstår vår verklighet.

Detta är inte första gången jag på senare tid möter en kritik av postmodernismen, vare sig det handlar om ideologi (Kajsa Ekis Ekman; Varat och varan) eller som teori (Terry Eagleton; After theory). Även teoretiker som Bruno Latour, Theresa de Lauretis och andra feministiska forskare (se Alaimo & Hekman (2008) för exempel) gör nu motstånd mot vad de menar är den alltför socialkonstruktivistiska och lingvistiska vändningen inom samhällsteori som länkats till postmodernismen. En vanlig kritik mot marxistisk influerad teori är att kulturella fenomen riskerar reduceras till ett resultat av ekonomi. Till den kritiken svarar Jameson: Hur kan vi förstå kulturella förändringar i av samhällen i historien? Genom att se till större ekonomiska och politiska förändringar. Enligt Jameson själv frambringar postmodernismen processer av fragmentering och differentiering, vilket kan förklara vår tids svårigheter för metateorier och därmed också en politik som bygger på dessa.

Jamesons förståelser av postmodernismen och dess kopplingar till det förändrade ekonomiska systemet visar på vikten av förståelse genom att kontextualisera enskilda företeelser till en vidare struktur. Ett fokus på strukturella betydelser för individuella möjligheter kan handla om hur människors möjligheter som aktörer inom en samhällskontext kan handla om resultat av brist på alternativ snarare än valmöjligheter. För att förstå och förklara nutida strategier som aktörer använder sig av är det också fruktbart att som Jameson relatera nuvarande situationer med tidigare för att måla en bredare bild av förändring och därmed också ramarna inom vilka dessa förändringar sker.

Genom att läsa Jameson ser jag också med förnyade ögon på vikten av kopplingarna mellan teori och politik. Attac-rörelsen förstod att vänstern inte längre kunde formulera sin fulla politik på en förståelse av kapitalismen så som den såg ut under Arrighi’s andra fas, utan istället måste angripa finanskapitalets globala och destruktiva anarkism. Även i denna artikel av Hannes Nykänen ser jag hur en allt större förståelse av kapitalismens förändringar börjar ta mer och mer välförtjänt plats, med en bas i teorin och vad jag hoppas kan vara början på en dynamik mellan civila rörelser, politiker och intellektuella.

Källor:
Alaimo, Stacey & Hekman, Susan (2008) Material feminisms. Bloomington: Indiana University press

Arrighi, Giovanni (1994) The long twentieth century: money, power, and the origins of our times. London; Verso

Bourdieu, Pierre (2000) Konstens regler. Det litterära fältets uppkomst och struktur. Stockholm/Stehag; Symposion

de Lauretis , Teresa (2004) “Statement Due” Critical Inquiry Vol. 30 no. 2 pp. 365-368
Eagleton, Terry (2003) After Theory. London; Allen Lane

Ekis Ekman, Kajsa (2010) Varat och varan: prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan. Stockholm; Leopard

Jameson, Fredric (1998) The cultural turn. Selected writings on the postmodern. New York; Verso

Latour, Bruno (2004) “Why Has Critique Run out of Steam? From Matters of Fact to Matters of Concern”. Critical Inquiry vol. 30 no. 2 pp. 225-248

Nykänen, Hannes ”Vänstern är inte längre vänster” Ny Tid (Helsingfors) nr 17/2007

Inga kommentarer: