Klassförtrycket

klassförtrycket är inte vagt eller konstigt
inget tveksamt som bekymrar dig ibland

klassförtrycket är bostadslösheten och lyxvillorna
i Långedrag
det är överklasskärringen som
snäser av dig i kassalinjen
vd:n på företaget som kallar oss "sina arbetare"

klassförtrycket kan vara något så enkelt som
avståndet till stan
eller något så uppenbart som skillnaden mellan
de som har och de som inte har,
de som äger och de som arbetar

klassförtrycket är det hårda golvet under dina fötter i
produktionen,
hur benen känns efter nio timmar på språng
klassförtrycket är bussen till jobbet 06.07
känslan av att det borde finnas något mer

klassförtrycket är inte vagt eller konstigt
inget tvetydigt svar på en konstig fråga

klassförtrycket är arbetslösheten och det faktum
att det fortfarande finns saker att göra
ett förbannat slöseri med resurser
ett sätt att hålla lönerna i nivå med tacksamheten

klassförtrycket är tiden du spenderar på akuten
medan andra går före dig i kön
är dina utslitna axlar och stela nacke
ärren på dina händer efter varma plåtar
klassförtrycket är tiden du kan njuta
för att sedan vara tvungen igen

klassförtrycket är den förlorade arbetsglädjen

klassförtrycket är inget diffust eller allmänt
det är en förklaring på tröttheten och ilskan
ett enkelt svar på en enkel fråga
är både problemet och den nalkande lösningen
när tröttheten och ilskan blivit för stor
och vi inte orkar mer

(Jenny Wrangborg (2010) Kallskänken Kata förlag,
Stockholm. Mina kursiveringar)