När jag tidigare bodde ensam hade jag inte, som ni vet, en tv. Jag ville helt enkelt inte. Numera bor jag ju under andra förhållanden, och finner tv:n i köket alltsomoftast på. Så jag tittar. Dagens utbud påminde mig om varför jag hyste aversion mot dumburken. Under morgonkaffet visas ett program på franska, från Marseille, vilket självklart får mig att skärpa uppmärksamheten. Ganska intressant, om en ung tjej. Så i eftertexterna, samma tjej med armen kring sin polare, tittar in i kameran och säger: "om ni kommer till Frankrike, se till att inte ha på er för korta kjolar."
Nehej, ok. Påminns om något av det som kändes så obekvämt med att bo i det landet.
Senare, vid lunch: Doktor Phil. Ok, jag får skylla mig själv, borde veta bättre. En kvinna frågar; varför kan jag inte behålla en kille? varför säger de på anställningsintervjuer att jag är "för mycket"? Hon berättar att hon är framåt, självständig, hon för sig med stolthet och och tar för sig. På dansgolvet väntar hon inte på att en man ska bjuda upp henne och hon tar sin plats, armbågar när någon man ev. tafsar och invaderar hennes dansutrymme. Varpå Dr Phil säger att han inte har svårt att förstå varför hon har problem att träffa män, och det ska han säga henne direkt efter reklamen.
Jag gick, innan han hann säga åt henne att ingå i ett spel där kvinnor ska vara timida och försiktiga, där man inte ska ta plats och där man ska tolerera kränkningar mot ens fysiska integritet på dansgolv och andra utrymmen.
Det hade varit lite för jobbigt för mig att se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar